Våren är här, nu ska den gamla veteranmopeden igång!

Nu är äntligen våren här och solen skiner, då är det dags att plocka fram Mustangen! Inte mustang som i bilmärket, utan givetvis den finaste av alla veteranmopeder

Året var 1969, 5e mars var datumet. Mina föräldrar visste givetvis att jag önskade mig en moped när jag fyllde 15. På morgonen blev det att låtsassova när föräldrarna och storebror kom in och för att sjunga ja-må-han-leva!  De kommer in med ett pyttelitet paket stort som en smyckesask, tittar lite dömande på de och tänker, var det allt? Trodde att det var något fiskedrag eller liknande, eftersom vi inte hade det så gott ställt på den tiden. Jag öppnade paketet och i där låg det en liten nyckel, pappa sa: -Nu går vi till garaget, men ta på dig först.

Framme i garaget öppnade jag porten och se på 17, där står en moped, precis som jag önskat mig, en Mustang 618 s, från 1969 med 3 växlad Zundappmotor, dessutom fotväxel som var det finaste! Jag blev alldeles knäsvag, och nästan tårögd, fast det ville man ju inte visa som en cool 15-åring! Så, nu var man en mopedburen 15-åring, oj va brudar man skulle få, var min första tanke!  Jag frågade pappa och mamma hur i all sin dag hade råd med en moped till mig, mamma pekade på en tom yta i garaget, där våran båt brukade stå; -Ja, eftersom vi inte har så mycket användning för båten längre sen vi flyttade så bestämde vi oss för att sälja den och skaffa en moped till dig så du kan ta dig till skolan med.

Mopeden och jag blev ett ganska snabbt, tvåtaktsröken låg ständigt över byn, och jag hade stor nytta av mopeden, jag kände mig fri! Filade även lite i förgasaren, insuget, samt jackade kolven och gick upp ett kugg på drevet. Nu gick min moped i 55km/h! Det hade inte mina föräldrar någon aning om, men nu var det ännu roligare att åka moped, och brudarna på skolgården slogs om vem som skulle få sitta spätta på rasterna. En mycket fin tid som jag aldrig glömmer!

Nu har åren gått, och tidens tand har satt sina spår på mopeden, men som den pedant jag är har jag vårdat den ömt, den har numera blivit en veteranmoped, och jag är fantastiskt glad att jag inte sålde den när jag tog körkortet för bilen. Den står i garaget just nu med en nyrenoverad motor, lite viktkompenserad, som för er okunniga betyder trimmad =) Den har nya däck, nytt tändsystem och ett avgassystem som är anpassat efter cylindern. Nu går mopeden i ca 75km/h, det är ju givetvis alldeles för snabbt för en 15 åring att åka i, men för mig gamla gubbe som inte heller väger 53 kg längre så är den skön att åka på när det är dags för veteranmopedsrallyn, då kan man hålla en marschfart på ca 50km/h utan att motorn varvar sönder.

Man är även glad att man lärde sig internet och att handla i webshoppar, eftersom det är ju nästan omöjligt att köpa mopeddelar över disk, men nu har man fått sätta sig in i den världen också. Efter lite sökningar på internet så hittade jag Ettans som verkade ha i princip varenda del jag skulle kunna tänkas behöva till min veteranmoped, mycket smidigt!

Häpp, nu är det uppstart på gång! Ses i tvåtaktsdimman!

 

Kul att föra arvet vidare, barnbarnet ska ta MC-kort!

En av mina absolut största passioner är motorcyklar och allt annat kul med motor på. Friheten med ett MC-kort är oslagbart och blev alldeles rörd när barnbarnet ringde mig och frågade om hon fick övningsköra med mig framåt vår/ sommar!

Hon hade skrivit in sig på Hisingens Trafikskola och förklarade hur det fungerar nuförtiden att ta körkortet, lite krångligare än på min tid kan man säga. Jag slapp ju det helt, jag körde upp för körkort för bil så fick jag motorcykelkortet på köpet. Det var tider det! Skämt åsido, jag skulle aldrig sätta mitt barnbarn på en hoj utan utbildning, finns ju stora risker med att hantera en hoj jämfört med bil.

Jag ser mig iallafall som en erfaren motorcykelförare då jag i mina unga år plöjde många mil ner i Europa med mitt grabbgäng där alla körde hoj, många körde året runt med skidor på dessutom! Men nu handlar det ju om modern tid och att lära sig köra på rätt sätt och minimera alla risker på bästa sätt, så för min del låter det väldigt bra att hon har inställningen att plugga teorin över vintern för att sedan sätta sig på motorcykeln med viss teoretisk kunskap, det kändes tryggt! Hon hade ju fått ta över min gamla moped från 60-talet med fotväxel så grunden fanns ju där.

Nu blev men nästan ännu mer nostalgisk när man kom att tänka på 50-talet och  strögade runt med sin Husqvarna novolette som första motoriserade fordon. Byttes dock ganska snabbt ut mot en lite häftigare farkost 1961 när Zundapp kom med sin limpmodell Sportcombinette som kändes lite som en riktigt motorcykel i lite mindre format, det var ju lite så det hela började för mig =)

Tur man har gott om plats på tomten, för nu åkte konorna fram för att sätta ut en liten bana för att kunna öva på manövrering utav motorcykeln. Både för garagevändning men även för lite slalomåka så man lär sig att lägga ner motorcykeln, väger ju lite mer än en cykel så svänga med styret kommer man ju inte så långt på. Så när banan var färdig sparkade jag igång min Suzuki t500r, det är en ilsk tvåtaktare i lite större format som är mycket ovanlig som följt med genom året, köpte den faktiskt ny 1971 och vi kommer fortfarande mycket bra överens, var faktiskt skitkul att få köra lite på min nya bana med den och se om gubben fortfarande kan!

Barnbarnet köpte en Yamaha 600j diverson att lära sig på, tycker jag verkar vara ett ganska lagom åk, med låg tyngdpunkt som är en fördel att lära sig på när det är dags för kurvtagning och manövrering. Så nu väntar vi bara på lite fina vårdagar så blir det åka av!